Så här års är inte mina arbetsdagar så många direkt. Därför uppskattar jag de få som kommer. Att få träffa mina relativt unga arbetskamrater, känns stimulerande. Idag var det dags för ett tiotal i tävlingsledning och bland personal att få känna på Facebook och Twitter och fundera lite över hur man skulle kunna använda dessa enskilt eller i kombination så att de skulle kunna göra största nytta för Svenska Rallyt. Både internt och för att informera och marknadsföra rallyt.
Där var rutinerade Facebookare, nyblivna Facebookare, positiva Facebookare och tvivlare runt konferensbordet. Men gemensamt var att vi alla frimodigt kastade oss in i att skapa nya konton för dem som inte hade något. Vi skapade vänlistor även för en del av oss som redan kunde kalla oss rutinerade. Däribland var väl jag, kan man säga.
Jag bestämde mig för att tänka igenom min vänstruktur, och kom fram till att kvaliteten på mina vänner inte är helt gedigen heller. Det har jag faktiskt konstaterat tidigare, så en mindre utrensning kommer jag att göra. Det är inte rimligt att jag har 200 vänner med kvalitet. Ärligt talat.
Men glädjande nog så jobbade även gruppens skeptiker på, så han fick till ett konto med en hel knippe vänner innan vi skildes åt. Hoppas för hans skull att han kan sova i natt, för det var många frågor som aldrig fick några svar. Många frågor som han fick svar på hamnade nog dessutom på lager på något vis. Men om han fortsätter några dagar och inte lägger Facebookandet ifrån sig så hittar han säkert rätt.
Efter sommaren ska vi ha ett uppföljningsmöte och då har nog många hunnit tänka till när det gäller framtida utnyttjande. Det ser jag fram emot. På bilden ses en glad men ambitiös skeptiker, min kollega Jerker Johansson från Skattkärr.
