Vättern runt utan Vätternrundan

Inte för att det känns så dramatiskt att ha avstått Vätternrundan i år, men lite sög det allt i tarmen när jag ändå var på plats i Motala. Jag körde Vättern runt utan att köra Vätternrundan alltså?! - Jo, jag körde bil, och det tog nästan lika lång tid som när jag cyklat. Ett stort antal stopp utefter banan, ett stort antal vändningar för att hitta tillbaka till ett visst ljus, eller en viss vy. Jag skjutsade alltså en fotograf runt. Micke Fransson som är Vätternrundans officiella fotograf hade kommit på att jag inte var anmäld i år. Ja, så var det som vanligt någon klok kvinna, eller två, som kom med förslaget: Ta med Håkan som chaufför!Sagt och taget. En start på fredagskvällen i fantastiskt väder som inte skvallrade om vad som väntade. I Jönköping började regnet och sedan var det intensivt regnande i fem timmar. Samtidigt föll temperaturen nästan tio grader. Just då tyckte jag det bara kändes skönt att sitta i en bil. Årets nya cykelmode var annars sopsäck. I Hjo delades ut sopsäckar till dem som tagits på sängen och en del passerade till och med sista depån Medevi iförda sopsäck trots att solen då hade återkommit sedan några timmar. Ja nu blir det en långsiktig planering för att ta sig tillbaka till cykelkonditionen så att jag kan stå på startlinjen nästa år en fredagskväll i juni.

En morgon vid kanalen

De senaste åren har jag ägnat några dagar varje vår eller försommar åt att insupa lite vätternrundeluft genom att cykla några vändor på östgötaslätten. Perfekt utgångspunkt för detta är Museihuset mellan Ljungsbro och Borensberg utefter Göta Kanal. Så där vaknade jag och AnnMari i husbilen till en härlig dag. Hoppas jag i alla fall.

Kanske att det blåser lite onödigt mycket, men det får väl gå ändå. Det gör inget om det inte blir de 25 grader som förutspåtts för idag. Vinden får dessutom gärna ge sig lite. Då blir jag nöjd. Jag ligger många mil back i min planering så varje mil nu är värdefull.

En trevlig dag med workshopande

Så här års är inte mina arbetsdagar så många direkt. Därför uppskattar jag de få som kommer. Att få träffa mina relativt unga arbetskamrater, känns stimulerande. Idag var det dags för ett tiotal i tävlingsledning och bland personal att få känna på Facebook och Twitter och fundera lite över hur man skulle kunna använda dessa enskilt eller i kombination så att de skulle kunna göra största nytta för Svenska Rallyt. Både internt och för att informera och marknadsföra rallyt.

Där var rutinerade Facebookare, nyblivna Facebookare, positiva Facebookare och tvivlare runt konferensbordet. Men gemensamt var att vi alla frimodigt kastade oss in i att skapa nya konton för dem som inte hade något. Vi skapade vänlistor även för en del av oss som redan kunde kalla oss rutinerade. Däribland var väl jag, kan man säga.

Jag bestämde mig för att tänka igenom min vänstruktur, och kom fram till att kvaliteten på mina vänner inte är helt gedigen heller. Det har jag faktiskt konstaterat tidigare, så en mindre utrensning kommer jag att göra. Det är inte rimligt att jag har 200 vänner med kvalitet. Ärligt talat.

Men glädjande nog så jobbade även gruppens skeptiker på, så han fick till ett konto med en hel knippe vänner innan vi skildes åt. Hoppas för hans skull att han kan sova i natt, för det var många frågor som aldrig fick några svar. Många frågor som han fick svar på hamnade nog dessutom på lager på något vis. Men om han fortsätter några dagar och inte lägger Facebookandet ifrån sig så hittar han säkert rätt.

Efter sommaren ska vi ha ett uppföljningsmöte och då har nog många hunnit tänka till när det gäller framtida utnyttjande. Det ser jag fram emot. På bilden ses en glad men ambitiös skeptiker, min kollega Jerker Johansson från Skattkärr.