En morgon vid kanalen

De senaste åren har jag ägnat några dagar varje vår eller försommar åt att insupa lite vätternrundeluft genom att cykla några vändor på östgötaslätten. Perfekt utgångspunkt för detta är Museihuset mellan Ljungsbro och Borensberg utefter Göta Kanal. Så där vaknade jag och AnnMari i husbilen till en härlig dag. Hoppas jag i alla fall.

Kanske att det blåser lite onödigt mycket, men det får väl gå ändå. Det gör inget om det inte blir de 25 grader som förutspåtts för idag. Vinden får dessutom gärna ge sig lite. Då blir jag nöjd. Jag ligger många mil back i min planering så varje mil nu är värdefull.

En trevlig dag med workshopande

Så här års är inte mina arbetsdagar så många direkt. Därför uppskattar jag de få som kommer. Att få träffa mina relativt unga arbetskamrater, känns stimulerande. Idag var det dags för ett tiotal i tävlingsledning och bland personal att få känna på Facebook och Twitter och fundera lite över hur man skulle kunna använda dessa enskilt eller i kombination så att de skulle kunna göra största nytta för Svenska Rallyt. Både internt och för att informera och marknadsföra rallyt.

Där var rutinerade Facebookare, nyblivna Facebookare, positiva Facebookare och tvivlare runt konferensbordet. Men gemensamt var att vi alla frimodigt kastade oss in i att skapa nya konton för dem som inte hade något. Vi skapade vänlistor även för en del av oss som redan kunde kalla oss rutinerade. Däribland var väl jag, kan man säga.

Jag bestämde mig för att tänka igenom min vänstruktur, och kom fram till att kvaliteten på mina vänner inte är helt gedigen heller. Det har jag faktiskt konstaterat tidigare, så en mindre utrensning kommer jag att göra. Det är inte rimligt att jag har 200 vänner med kvalitet. Ärligt talat.

Men glädjande nog så jobbade även gruppens skeptiker på, så han fick till ett konto med en hel knippe vänner innan vi skildes åt. Hoppas för hans skull att han kan sova i natt, för det var många frågor som aldrig fick några svar. Många frågor som han fick svar på hamnade nog dessutom på lager på något vis. Men om han fortsätter några dagar och inte lägger Facebookandet ifrån sig så hittar han säkert rätt.

Efter sommaren ska vi ha ett uppföljningsmöte och då har nog många hunnit tänka till när det gäller framtida utnyttjande. Det ser jag fram emot. På bilden ses en glad men ambitiös skeptiker, min kollega Jerker Johansson från Skattkärr.

Morgontempo

Idag på morgonen skulle husbilen in för reparation. Vid besiktningen förra veckan påvisades brister. Det var länge sedan jag fått en tvåa vid besiktningen, men nu kom den. Så det var verkstan som gällde idag. Jag hade cykeln med mig för att kunna ta mig hem från verkstan.

Klockan var kvart i åtta när jag cyklade genom centrala Västerås och jag slogs av att mitt tempo idag inte var detsamma som när jag ilade till jobbet förr om åren. Det behövdes inte, för jag hade inte bråttom.

Stressigt skulle jag vilja kalla beteendet hos mina medtrafikanter den här morgonen. Jag ska sluta upp att klaga på ungdomarna som far fram som vildar på både mopeder och cyklar. Hur skulle de kunna göra annat? Det var ju inte de unga jag såg den här morgonen, utan det såg ut att var just dessa ungdomars föräldrar. Jag tycker det är OK att gå mot röd gubbe när det inte kommer något fordon, men nu var det rödljuscykling för hela slanten. Ett evigt kryssande mot rött ljus i en stressig morgontrafik.

Som bilförare är det inget trevligt att uppleva detta, även om jag den här morgonen satt baskom ett cykelstyre. De flesta är troligen bilförare andra tider på dygnet, eller till helgen i alla fall. Hur tänker man?

Väl framme vid Stora Torget blev jag stående och tittade på hur torgstånden växte upp igen. Igår hade blommor och frukt plockats ner och körts bort, bara för att idag köras tillbaka och plockas fram igen. Det var säkert samma varor till stor del men mycket var nytt.

Bilden:
Så här såg blomsterståndet ut på Stora Torget i Västerås,

Åter till bloggosfären

Det är snart två år sedan jag lämnade min tidigare blogg. Det var inte frivilligt. Leverantören av funktionen tyckte att trafiken inte var tillräckligt omfattande så han krånglade till villkoren, vilket inte passade mig.

Då lämnade jag mitt bloggande som ändå bara varit till för en trängre krets. Nämligen för dem som var intresserade av att jag höll god fart på mitt platespottande. Jodå, platespottandet kanske dyker upp här också. För något mer lappribetonat än att leta bilnummer i nummerordning, det finns väl knappast.

Fenomenet startade den 1 april 1995 och den 14 september 2001 nåddes målet 999. Dumt nog startade jag om dagen efter och nu är jag fast i en ny loop. Som pensionär blir det ju inte heller lika många mil bakom ratten, så spottingen går lite trögare numera. 508 är mitt offer just nu, och jag hoppas att jag grejar 999 innan det är dags att lägga näsan i vädret för gott.

Som alternativ till den här typen av galenskaper finns det som syns på bilden. En härlig kväll med utsikt över Vättern från Omberg.

Ett museum som kräver återbesök

Det behövs inte mycket för att få fantasin att dra iväg. När hustrun och jag senaste gången åkte från Västerås till Östersund tog vi det i två etapper. Det är inte ovanligt eftersom vi brukar resa med eget hus på ryggen. Övernattning ungefär halvvägs vid Gammelgården i Fågelvik i gränstrakterna mellan Hälsingland och Dalarna. Museet var inte öppet så vi fick bara läsa oss till bakgrunden, men det lockar till återbesök.

En dag år 1910 låste ägarna dörren bakom sig och flyttade 50 meter tvärs över gården till den nybyggda stoltheten, Amerikahuset. Det var byggt i detalj efter de vykort som utvandrade släktingar hade sänt hem till det gamla landet. Från det gamla hemmet togs inte någonting. Paret lämnade allt som det stod den dagen man låste dörren och bytte hus. Idag visas hemmet för många tusen besökande varje år.

Vi övernattade vid den nybyggda ställplatsen för husbilar på Gammelgården, men vi var för tidigt ute på säsongen. Det innebär ett nytt besök vid senare tillfälle. Tänk att få stiga in i ett hem som det såg ut i slutet av förrförra århundradet.

Körsång på Skansen

Snart är det dags för den årliga körsångsdagen på Skansen i Stockholm. Nu på lördag är det Pingstafton och då samlas ett tusental körsångare från hela Sverige. I år blir det mycket Povel, och i flera av sångerna är Lotta och Mikael Ramel solister.

Från Västerås blir det buss på morgonen och vid elvatiden är det dags för uppsjungning. Förra året bjöd på ett fantastiskt sommarväder och den medhavda matsäcken förtärdes i ett fräscht och grönt gräs runt Sollidenscenen. Jag håller tummarna för att det ska bli lika fint i år.

Här ses en bild av något stelare körsångare. Hur de låter vet jag inte. Men jag vet var de står och jag vet vem konstnären är. De sjunger ständigt vid Hovdestalund kyrkogård i Västerås och konstnären är Ulf Quarsebo.